Krönika - Hur kunde det hända?

Om jag hade fått samma uppgift för ett halvår sedan hade den sett helt annorlunda ut. Jag kan tänka mig att den bara hade handlat om judeförintelsen och om Hitler’s onda gärningar. Innan vi startade projektet om andra världskriget var nästan allt jag visste om andra världskriget att Hitler var en ond människa som gjorde onda saker mot oskyldiga människor, men idag vet jag så mycket mer än så, så jag kan lova er som läser detta att den kommer se annorlunda ut.
Frågan vi skulle skriva utifrån var ”Hur kunde det hända?”. Min kommentar på det är definiera ordet ”det”. För det är ju trots allt andra världskriget vi jobbar om, alltså ett krig som pågick över hela världen. Min första tanke, trots all den informationen jag nu vet, är fortfarande Hitler. Men nu är den inte längre hur han kunde göra något så hemskt mot så många människor, nu är den istället hur lyckades han få all den makten. Det är en sak jag och min tränings kompis (som redan har jobbat med andra världskriget) har diskuterat mycket. Han skrev ju faktiskt en bok om vilka hemsk heter han skulle uträtta och det var tillräckligt många människor som läste den för att förstå att det var något som var fel med den snubben. Jag har själv inte läst boken så jag vet inte hur tro värdig den är men det känns fortfarande som att det borde ha varit någon som reagerat starkt och försökt göra något åt saken på något sätt. Som nu för tiden, människor tror ju så starkt på att när en mayaindian för flera hundra år sedan säger att jorden ska gå under den 21 December 2012 trots att det inte finns ett enda tecken på att den kommer att göra det, sådana oroliga människor borde väl också ha funnits under 1930-talet också. Folket måste ha haft ypperligt dåligt självförtroende i det samhället som inte ens vågade säga till när dom tyckte att något verkade fel. Synd att inte facebook fanns på den tiden för det är en sida som gjord för sådana människor!
Tillbaka till Hitler, han var en man som på grund av att han som liten blev slagen av sin pappa lyckades bli världskänd, och då menar jag absolut inte på ett bra sätt. Men är det inte underligt när man tänker på det, att en dålig barndom kan forma människor utan hjärnor. Jag tänkte precis skriva ”och hur kan någon vara så dum att man ställer sig på samma sida som han” men sen kom jag ju på att de ledarna var ju också som Hitler, maktgalna. Det är ganska tragiskt, 70 miljoner liv gick ju trots allt till spillo bara på grund av att de männen beundrade sig själva så mycket. Tänk dig alla barnen som kanske fortfarande väntar på att deras pappor ska återvända hem från kriget igen, alla fruar som blivit ensamstående och alla föräldrar som inte har fått tillbaka sina söner.
Och då har jag inte ens nämn alla dessa judar som blev behandlade som djur och som tyskarna kunde göra allt möjligt hemskt på utan att bry sig om vad dom tyckte, dom var ju ”mindre värda”. Då kommer min fundering, hur lite medmänsklighet i kroppen har man när man klarar av att göra någon annan illa på det sättet.
En annan sak jag har fastnat för är Japan och deras Kejsare. Innan vi började med detta projekt visste jag inte ens att Japan var med i kriget, men nu vet jag och nu är jag riktigt fundersam på hur man lyckas hjärntvätta hela Japans befolkning på det sättet. Ingen vågade ju ens vända blicken åt hans håll för att dom trodde att man skulle bli blinda. Dom såg ju honom som en gud, och en gud är inget att leka med, han har ju stor makt. Även efter kriget fick han vara kvar som kejsare eftersom att de ansåg att det inte var hans som gjort något. Det är något som beundrar mig, hur människor kunde vara så blinda.
Alla de 70 miljoner människor som dog kunde ha ställt sig emot sina ledare och segrat tillsammans, men dom kanske inte fick lära sig att samarbeta i skolan, dom blev väl antagligen lärda att lyssna till sin ledare.
Kriget för mig handlade inte om något annat än ren smärta. 6 år av smärta, oroligheter och kaos. Världen var som en orolig tonåring i en period när ingenting går ens väg.