Författare: Tatiana de Rosnay
Boken är skriven av Tatiana de Rosnay, en fransk författare. Den publicerades för första gången i september 2006 och den var då skriven på franska, där den heter Elle s´appelait Sarah. Tatiana ligger till och med på tredjeplats bland de bäst säljande författarna i Europa.
Boken utspelar sig i Paris och handlar vartannat kapitel om Sarah som är tio år och jude, hon bor i Paris 1942 med sina föräldrar och sin lillebror. Resten handlar om Julia som är från USA men som flyttat till Paris och som där jobbar som journalist för en Amerikans tidning under år 2002.
Från boken:
Hon la handen på den gula stjärnan som var fastsydd framtill på blusen.
”Det är på grund av den här, eller hur?” sa hon. ”Alla här har en.”
Hennes far log, ett sorgset, ynkligt leende.
”Ja”, sa han. ”Det är på grund av den.”
Flickan rynkade pannan.
”Det är inte rättvist, pappa”, utbrast hon. ”Det är inte rättvist!”
Året är 1942, det är den 16 Juli. Det är tidigt på morgonen när de franska polisen knackar på dörren till den lilla lägenheten. En av de många dörrar som de knackar på denna morgon. En liten flicka springer och väcker sin mamma. Poliserna ger stränga order och ber dom packa ner några filtar och lite kläder. Flickan undrar vart dom ska, mamman svarar inte. Hennes lillebror är för liten för att följa med är hennes tanke, och låser in honom i garderoben i tron på att hon ska få återvända hem endast några timmar senare.
Boken är baserad på ”Vélodrome d’Hiver”, inomhus arenan som låg i hjärtat av Paris där tusentals judar samlades ihop under sommaren år 1942. Över 4000 barn och ett stort antal vuxna blev instängda i Vel’ d’Hiv’, ingen av dem kom tillbaka från Auschwitz. Få lyckades fly.
Författaren visar hur mycket människorna blev påverkade av denna dag, inte bara judarna också människorna runt omkring. Att det är en händelse som aldrig kommer att glömmas bort. Hon berättar om Julia som kämpar och sätter sitt äktenskap på spel för att kunna berätta för Sarah att hon vet vad som har hänt och för att kunna visa att hon faktiskt bryr sig. Boken beskriver hur hemskt det var för de utsatta och inte speciellt mycket om hur kriget var eller soldaterna.
Läsningen har väckt en hel miljon tankar hos mig, jag har aldrig sett hela kriget så tydligt som när jag läste boken. Det är ingen sann historia eller handlar om människor som har funnits på riktigt. Men allting är så verkligt och hela historien är så trovärdig. Den största tanken som har slagit mig är att det verkligen har skett en sådan hemsk händelse och hur många som verkligen har drabbats.
Det är svårt för oss att se, det är svårt för oss att verkligen förstå och jag kommer nog aldrig riktigt kunna sätta mig in i deras situation helt. Men genom att läsa den här boken har jag fått en bild om hur dom hade det och hur hemsk hela situationen verkligen är.
Allting är så bra beskrivet att man nästan kan känna lukten av människorna som inte fått tvätta sig på flera veckor, man kan nästan känna smärtan som dunkar i hela kroppen, rädslan att man ska dö. När jag läste boken var det nästan som att se på en film, alla bilder som visade sig i huvudet var så klara.
Det är som sagt vartannat kapitel om Sarah och Julia, dåtid och nutid. Språket är mycket bra anpassat efter årgång och person.
Jag älskade boken, och har nog aldrig läst en bok så fort. Det var hemskt att behöva lägga den ifrån sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar