1939: Bernt (farfar) föddes, 1941: Aina (Farfars lillasyster) föddes och 1943: Kurt-Arne (farfars lillebror) föddes.
Min farsfars far blev inkallad till kriget. Strax efter min farfar hade fötts.
Eftersom han var från Skåne och dålig på att åka skidor blev han skickad till Norrland för att bevaka gränsen mot Norge. På permissionen åkte han hem och gjorde farfars mor med barn igen. När han fick permission igen hade han fått en dotter och gjorde farfars mor på smällen igen.
Det flög bombplan över Ystad från England som var på väg till Tyskland för att bomba. Då var man tvungna att mörklägga alla fönstren för att de inte skulle få någon hjälp genom att titta ner på marken över städerna. Det fanns luftvärnskanoner i Ystad som sköt mot bombplanen i luften. De siktade dåligt, antagligen med flit eftersom att verka neutrala.
”När man hade somnat på natten väcktes man av ett fruktansvärt dån från bombplanen. Då blev man så rädd att man kröp upp intill far”.
Det var många plan som blev nerskjutna i Tyskland men en del av dom blev ”bara” skadeskjutna och lyckades ta sig hela vägen till Skåne (i trakten av Ystad) där de nödlandade och internerades.
I Sverige under kriget fick alla tilldelat sig ransoneringskuponger som man gav till handlaren när man skulle köpa något. Det på grund av att de som greps i panik inte skulle hamstra (samla på sig mat) så att vissa inte blev utan mat. Det var så eftersom att det inte gick att importera eller odla ordentligt i Sverige, det gav resultat av att det blev ont om råvaror.
Farfars far hade två bröder som han tillsammans med födde upp en så kallad ”svart gris”. När den var fullvuxen (slaktfärdig) kom slaktaren och satte en slakt mask på grisen och sköt den. Han styckade upp grisen och la den i ett träkar och tvättade rent den. Efter det fick farfars mor med hjälp av farfars mormor laga mat av grisen som sedan lades i konservburkar, eftersom att det inte fanns kylskåp. Farfars och hans syskon fick egentligen inte titta på men det var ju spännande så de tjuv kikade ändå.
Tyskland hade ockuperat den danska ön Bornholm som har en färjeförbindelse till Ystad. Den tyska kommendanten vägrade att kapitulera till Ryssarna. Han krävde att få kapitulera till västmakterna (England, Frankrike och USA). Då blev ryssarna arga och bombade sönder och samman de två största städerna på Bornholm, som heter Rönne och Necksö. Efter bombattacken ockuperade de Bornholm och stannade där till våren 1946. Den 5 maj firar Danskarna befrielsen med utgångspunkt från befrielsedagen i Danmark år 1945. Men Bornholmarna ser sig icke befriade före ryssarna lämnade ön och firar istället befrielsen med utgångspunkt från den dagen då ryssarna lämnade Bornholm.
I krigsslutet i maj 1945 var det en varm och solig dag i Ystad, farfar var ute i trädgården med sin mor och far då dom såg en litet krigsflygplan. Farfars far blev rädd och började vinka för att symbolisera att han skulle skjuta på dom.
Källa: Farfar!
torsdag 22 november 2012
onsdag 14 november 2012
Bok recension: Sarahs Nyckel
Originaltitel: Elle s´appelait Sarah
Författare: Tatiana de Rosnay
Boken är skriven av Tatiana de Rosnay, en fransk författare. Den publicerades för första gången i september 2006 och den var då skriven på franska, där den heter Elle s´appelait Sarah. Tatiana ligger till och med på tredjeplats bland de bäst säljande författarna i Europa.
Boken utspelar sig i Paris och handlar vartannat kapitel om Sarah som är tio år och jude, hon bor i Paris 1942 med sina föräldrar och sin lillebror. Resten handlar om Julia som är från USA men som flyttat till Paris och som där jobbar som journalist för en Amerikans tidning under år 2002.
Från boken:
Hon la handen på den gula stjärnan som var fastsydd framtill på blusen.
”Det är på grund av den här, eller hur?” sa hon. ”Alla här har en.”
Hennes far log, ett sorgset, ynkligt leende.
”Ja”, sa han. ”Det är på grund av den.”
Flickan rynkade pannan.
”Det är inte rättvist, pappa”, utbrast hon. ”Det är inte rättvist!”
Året är 1942, det är den 16 Juli. Det är tidigt på morgonen när de franska polisen knackar på dörren till den lilla lägenheten. En av de många dörrar som de knackar på denna morgon. En liten flicka springer och väcker sin mamma. Poliserna ger stränga order och ber dom packa ner några filtar och lite kläder. Flickan undrar vart dom ska, mamman svarar inte. Hennes lillebror är för liten för att följa med är hennes tanke, och låser in honom i garderoben i tron på att hon ska få återvända hem endast några timmar senare.
Boken är baserad på ”Vélodrome d’Hiver”, inomhus arenan som låg i hjärtat av Paris där tusentals judar samlades ihop under sommaren år 1942. Över 4000 barn och ett stort antal vuxna blev instängda i Vel’ d’Hiv’, ingen av dem kom tillbaka från Auschwitz. Få lyckades fly.
Författaren visar hur mycket människorna blev påverkade av denna dag, inte bara judarna också människorna runt omkring. Att det är en händelse som aldrig kommer att glömmas bort. Hon berättar om Julia som kämpar och sätter sitt äktenskap på spel för att kunna berätta för Sarah att hon vet vad som har hänt och för att kunna visa att hon faktiskt bryr sig. Boken beskriver hur hemskt det var för de utsatta och inte speciellt mycket om hur kriget var eller soldaterna.
Läsningen har väckt en hel miljon tankar hos mig, jag har aldrig sett hela kriget så tydligt som när jag läste boken. Det är ingen sann historia eller handlar om människor som har funnits på riktigt. Men allting är så verkligt och hela historien är så trovärdig. Den största tanken som har slagit mig är att det verkligen har skett en sådan hemsk händelse och hur många som verkligen har drabbats.
Det är svårt för oss att se, det är svårt för oss att verkligen förstå och jag kommer nog aldrig riktigt kunna sätta mig in i deras situation helt. Men genom att läsa den här boken har jag fått en bild om hur dom hade det och hur hemsk hela situationen verkligen är.
Allting är så bra beskrivet att man nästan kan känna lukten av människorna som inte fått tvätta sig på flera veckor, man kan nästan känna smärtan som dunkar i hela kroppen, rädslan att man ska dö. När jag läste boken var det nästan som att se på en film, alla bilder som visade sig i huvudet var så klara.
Det är som sagt vartannat kapitel om Sarah och Julia, dåtid och nutid. Språket är mycket bra anpassat efter årgång och person.
Jag älskade boken, och har nog aldrig läst en bok så fort. Det var hemskt att behöva lägga den ifrån sig.
Författare: Tatiana de Rosnay
Boken är skriven av Tatiana de Rosnay, en fransk författare. Den publicerades för första gången i september 2006 och den var då skriven på franska, där den heter Elle s´appelait Sarah. Tatiana ligger till och med på tredjeplats bland de bäst säljande författarna i Europa.
Boken utspelar sig i Paris och handlar vartannat kapitel om Sarah som är tio år och jude, hon bor i Paris 1942 med sina föräldrar och sin lillebror. Resten handlar om Julia som är från USA men som flyttat till Paris och som där jobbar som journalist för en Amerikans tidning under år 2002.
Från boken:
Hon la handen på den gula stjärnan som var fastsydd framtill på blusen.
”Det är på grund av den här, eller hur?” sa hon. ”Alla här har en.”
Hennes far log, ett sorgset, ynkligt leende.
”Ja”, sa han. ”Det är på grund av den.”
Flickan rynkade pannan.
”Det är inte rättvist, pappa”, utbrast hon. ”Det är inte rättvist!”
Året är 1942, det är den 16 Juli. Det är tidigt på morgonen när de franska polisen knackar på dörren till den lilla lägenheten. En av de många dörrar som de knackar på denna morgon. En liten flicka springer och väcker sin mamma. Poliserna ger stränga order och ber dom packa ner några filtar och lite kläder. Flickan undrar vart dom ska, mamman svarar inte. Hennes lillebror är för liten för att följa med är hennes tanke, och låser in honom i garderoben i tron på att hon ska få återvända hem endast några timmar senare.
Boken är baserad på ”Vélodrome d’Hiver”, inomhus arenan som låg i hjärtat av Paris där tusentals judar samlades ihop under sommaren år 1942. Över 4000 barn och ett stort antal vuxna blev instängda i Vel’ d’Hiv’, ingen av dem kom tillbaka från Auschwitz. Få lyckades fly.
Författaren visar hur mycket människorna blev påverkade av denna dag, inte bara judarna också människorna runt omkring. Att det är en händelse som aldrig kommer att glömmas bort. Hon berättar om Julia som kämpar och sätter sitt äktenskap på spel för att kunna berätta för Sarah att hon vet vad som har hänt och för att kunna visa att hon faktiskt bryr sig. Boken beskriver hur hemskt det var för de utsatta och inte speciellt mycket om hur kriget var eller soldaterna.
Läsningen har väckt en hel miljon tankar hos mig, jag har aldrig sett hela kriget så tydligt som när jag läste boken. Det är ingen sann historia eller handlar om människor som har funnits på riktigt. Men allting är så verkligt och hela historien är så trovärdig. Den största tanken som har slagit mig är att det verkligen har skett en sådan hemsk händelse och hur många som verkligen har drabbats.
Det är svårt för oss att se, det är svårt för oss att verkligen förstå och jag kommer nog aldrig riktigt kunna sätta mig in i deras situation helt. Men genom att läsa den här boken har jag fått en bild om hur dom hade det och hur hemsk hela situationen verkligen är.
Allting är så bra beskrivet att man nästan kan känna lukten av människorna som inte fått tvätta sig på flera veckor, man kan nästan känna smärtan som dunkar i hela kroppen, rädslan att man ska dö. När jag läste boken var det nästan som att se på en film, alla bilder som visade sig i huvudet var så klara.
Det är som sagt vartannat kapitel om Sarah och Julia, dåtid och nutid. Språket är mycket bra anpassat efter årgång och person.
Jag älskade boken, och har nog aldrig läst en bok så fort. Det var hemskt att behöva lägga den ifrån sig.
Nazismen
Nazismen var ett hemskt folk. Det var människor som tyckte att varje människa tillhör en ras, där alla pratar samma språk och har allt gemensamt. De anser att den rasen som är starka har rätten att ”ta över” de svaga och använda dom som slavar eller döda dom.
Nazismen startades i Tyskland innan andra världskriget då Hitler lyckades ta sig in i den politiska världen och år 1920 in i Det tyska arbetarpartiet. Det bytte år 1921 namn till Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (NSDAP) som Hitler lyckades bli ledare över. År 1933 till och med år 1945 (då Hitler tog livet av sig) innehade även partiet regeringsmakten.
Enligt nazisterna var det fel att vara en tysk homosexuell, speciellt män. Det var något dom ansåg försvagade, att dom inte kunde försvara nationen helt enkelt. När en tysk man var homosexuell så blev de tillsagda att de skulle sluta vara det och bli ”rasmedvetna”. Kvinnorna såg ut inte ut att bli något hot, inte heller gav de sig på de icke-tyska homosexuella om de inte var i någon relation med en tysk.
Eftersom att det var nazisterna som hade regeringsmakten införde de en ny lag år 1935 där alla homosexuella skulle arresteras. Till och med de som hade ett ”homosexuellt beteende” skulle tas in och tre år efter började dessa män skickas till koncentrations läger.
Där fick de bära rosa trianglar för att visa att de skulle behandlas mycket illa av vakterna. Dom trodde nämligen att det var en sjukdom som de kunde botas av genom att bli förnedrade och arbeta hårt.
Det var inte den ändå idiotiska lagen de kom på, att sterilisera och mörda handikappade var också något nazisterna sysselsatte sig med. Alla sorters funktionshinder och med sjukdomar blev drabbade, man kunde vara allt från blind eller bara deprimerad till att vara cp-skadad.
Nazisterna ville få judarna att fly från Tyskland, dom ville ha ett rasrent land. Det var inga snälla metoder dom använde för att få judarna därifrån. Judiska företag och affärsrörelse blev ifrån tagna och fortsatte drivas av tyskar. Alla deras möjligheter att kunna försörja sig förbjöds för judar.
Hitler hade stora möten där nazismerna samlades. Hakkors är det märke som nazismerna använde sig av. (Det korset på flaggorna på bilden ovanför)
De hälsade på varandra genom att sträcka ut handen lite snett ut från kroppen. (Som på bilden under)
Judarna blev tvingade att bära gula stjärnorna för att man skulle se att de var judar.
Så där såg märket som bögar var tvugna att bära.
Nazismen startades i Tyskland innan andra världskriget då Hitler lyckades ta sig in i den politiska världen och år 1920 in i Det tyska arbetarpartiet. Det bytte år 1921 namn till Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet (NSDAP) som Hitler lyckades bli ledare över. År 1933 till och med år 1945 (då Hitler tog livet av sig) innehade även partiet regeringsmakten.
Enligt nazisterna var det fel att vara en tysk homosexuell, speciellt män. Det var något dom ansåg försvagade, att dom inte kunde försvara nationen helt enkelt. När en tysk man var homosexuell så blev de tillsagda att de skulle sluta vara det och bli ”rasmedvetna”. Kvinnorna såg ut inte ut att bli något hot, inte heller gav de sig på de icke-tyska homosexuella om de inte var i någon relation med en tysk.
Eftersom att det var nazisterna som hade regeringsmakten införde de en ny lag år 1935 där alla homosexuella skulle arresteras. Till och med de som hade ett ”homosexuellt beteende” skulle tas in och tre år efter började dessa män skickas till koncentrations läger.
Där fick de bära rosa trianglar för att visa att de skulle behandlas mycket illa av vakterna. Dom trodde nämligen att det var en sjukdom som de kunde botas av genom att bli förnedrade och arbeta hårt.
Det var inte den ändå idiotiska lagen de kom på, att sterilisera och mörda handikappade var också något nazisterna sysselsatte sig med. Alla sorters funktionshinder och med sjukdomar blev drabbade, man kunde vara allt från blind eller bara deprimerad till att vara cp-skadad.
Nazisterna ville få judarna att fly från Tyskland, dom ville ha ett rasrent land. Det var inga snälla metoder dom använde för att få judarna därifrån. Judiska företag och affärsrörelse blev ifrån tagna och fortsatte drivas av tyskar. Alla deras möjligheter att kunna försörja sig förbjöds för judar.
De hälsade på varandra genom att sträcka ut handen lite snett ut från kroppen. (Som på bilden under)
Källor: http://skola.expo.se/nazism_131.html
http://www.levandehistoria.se/forintelsen/fakta/forintelsen (även lite fakta från den sidan men vidare utifrån förintelsen)
Och sedan lite fakta från bra böckers lexikon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)